det tystnar åter



image4
det var åter
den gången
den stunden
sekunden
var bunden
var kommen
du välkände
det hände
jag kände
igen den
förtreten
och
vet den
har makten
kontrakten
över min
tanke
förmåga
min tåga
att våga
att inse
mitt goda
att veta







åter den gången
det är nu den stunden
då jag sitter här bunden
tvungen
att lyssna
tvungen att höra
mitt självförtroende
tystna
och inget kan göra

                                     image2




genom oresta murar




Se
se in i oändligheten
behändigheten sinar
pinar din tanke
inte sant?

Där
där som det är grumligt
fumligt letar sig din blick
fick du ana dess innehåll
skulle du?

In
på fallerande underlag kliva
driva genom oresta murar
skurar av sanningar dig viskar
piskar likt nålar din gestalt
tusenfalt förstoras din ångest

Du
Känner på den mörka tätheten
vet den är djupare än anat
falnat har din iver nu
och modet det har dalat

image2

image5





Som om ingenting fanns...



Som om ingenting fanns tänkte hon. En vacker dans... Hon hade skapat något nytt, det var ett tomt ark att fylla. Förgylla hennes livsdagar. Vem trodde på löftet när allting flyr? En dag gryr och blir grå.. Måtte denna känsla alltid vara. En önskan om att allting vore förfinat... men vad vore dagen utan sin natt?
Det var hennes skatt, den hon funnit, aldrig skulle hon lämna den ifrån sig. Om glömskan aldrig infunnit sig, likt dimman aldrig lättar. Den som trodde att inuti gömde sig inget, hade fel. Så fel. I hennes ögon lyste sorgen. Med sin frånvaro lyste den, och glädjens händer sträckte sig.
Räckte sig, efter allting hon ville finna... det var aldrig eller nu. Gårdagen var svunnen och morgondagen, fanns den? Det var dagen där bortom, den som regnet aldrig blötte. Hon skötte den med vördnad, hoppet vattnade den istället. Den fick inte torka, kunde den?
Glöm den. Glöm dagen som sårade, det var lögnen som lurade, visade vinden att vända. Dimman och torkan jagas på sin flykt, det var livet hon kände. Vissenheten och bävan var över. Förödande var den, horisontens stigande blomma, värmande för själen. Det är glädjen, den som har kommit åter.
Det är lyckan, som får henne att vandra.
image2





image6





TOMHET

image7


Ingenting!

Du betyder ingenting för mig mer!
Inget vi hade var på riktigt.
Allt jag kände var på låtsas.
Allt jag kände är för längesen borta.
Allt jag trodde du kände,
fanns aldrig ens där.

Jag bryr mig inte alls om dig längre.
Vad du gör om dagarna.
Om du hör av dig eller inte.
Jag tänker aldrig på dig.
Saknar dig inte.
Bryr mig inte.


Det är vad jag intalar mig varje kväll.
... efter jag gråtit färdigt...



usch


2 dagar kvar
nu gör det inte bara ont i hjärtat
Nu börjar det göra ont i magen...


image8




klumpen

som med en meteor i magen
känner jag mig slagen

image9


du är bra

Det är inte klokt vad du är bra
du får mig att gråta varje da

Och inte förstår jag vad som hände?
det var ju så säkert det jag kände!

Ska allt bara vara slut nu?
Det skulle ju vara vi två ju...

Och slottet och barnen
som räckte för hela fotbollsplanen?

Och den där ballongfärden du siade,
det var ju vi som flög och du friade

Och du sa ju att jag kommer bli din igen!
Varför, om du bara går och ändrar dig sen!?

Det är inte klokt vad du är bra
Du får mig att gråta varje da!


Men ändå, jag tycker du är fin
ville bara vara din...

image10

crushed me into darkness

It had nestled it's way into my eyes again.
For the second time in my life
it had placed a mist over my eyes and forced me to glance through it.


It had nestled it's way into my heart again.
For the second time in my life
it had sheltered in my heart and forced me to feel by it.


It had nestled it's way into my mind again.
For the second time in my life
it had corrupt my head and blinded my thoughts to disorder.


For the second time in my life
it had fouled me.
Although I so devotedly
- that first time -
swore that I would never be misled again.


For a second time in my life
- nevertheless the first period off suspicion -
I so naively let it corrupt me into it's conniving arms
let it guide my way.


For a second time
I let it deceive me for nearly 3 years.
I let it blind my eyes, thoughts and heart
before it crushed me into darkness.


It's now time for the shield and sword
it's is now time for that wall built off tears.
It's now time for vigilance and suspicion.


The third time in my life
I will not be fouled.
The third time
I won't afford it.

 

I will keep my eyes and my mind clearly open
and my heart closed.
Cause it's a wily cold-blooded seducer

 

that creature called Love.

image2

 

image11


latest updates off my heart



Jag samlar alla mina tårar åter
och bygger mig en mur
sen aldrig aldrig mer jag gråter
över tron att moll kunde bli dur
image2

låta det kastas rakt ut

åtminstone kunde jag känna hans känslor
åtminstone kämpade han öppet och galet för det han ville ha
åtminstone var hans tårar lika många som mina
åtminstone visade han att våran krossade kärlek överskuggade allt annat
åtminstone att livet och jobbet fick läggas åt sidan för en stund
åtminstona sjönk han till samma bönande och beende nivå som jag
åtminstone var han lika förkrossad som jag
åtminstone var han lika sårad
åtminstone var hans hjärta lika krossat

åtminstone så älskade jag honom nästan lika mycket som dig
åtminstone trodde jag inte på våran framtid såsom på din och min

när du gick ifrån mig
hur skulle jag inte kunna hata dig lika mycket?
image2




dislike turns

 

~*~
How long would they last

those never ending minutes

in dislike

her stomach rumbles

 

Her head turns towards the window

as time on the round circle

dawdles slowly against its end

 

It's raining

and so it has

the last passing days

in dislike

 

She allows herself

to take a short walk

around the room

as her eyes glances

into never ending nothing

 

Never ending nothing

meeting whirling thoughts

requirements, tasks, commitment

life is changing now

 

Pensively thoughts

who's slowly moving

into raining contemporaries

as the sound off the circles ending

echoes through the room

 

In dislike

her stomach rumbles

as the door to her oven opens

and the scent off newly prepared food

spreads around the room

 

She sits down

 

Dislike turns

to approval

for now

image2



Lege atque lacrima

Haec ego non multis scribo, sed tibi
Verbatim
In medias res
Nudas veritas
Non possumus ars amandi
Credo certe ne cras
Ignorabimus?
Mara clausum
Mare Nostrum
Hoc verbum
Via dolorosa
Vulnerant omnes,ultima necat
Fugit irreparable tempus


Hinc illae lacrimae:


Camera obscura
Cui bono?
Sumus quod sumus
Difficilia sunt ne sint
Amantes sunt amentes
Ultima, tu es ille vir
Aliquando et insanire iucundum est!
Amor animi arbitrio sumitur, non ponitur!


Dum spiro, spero
Semper fidelis
Semper paratus
Ab imo pectore
Viam inveniam aut faciam
Sapere aude, vade mecum!
In uno oculorum tuarum?


Posse est velle
Omnia ventura solve
Per aspera ad astra
Si vis amari, ama
Serva me, servabo te
Sic volo, sic iubeo


Ars amandi
Ultima
Ab imo pectore


Tu es ille vir

image2




It might

~*~

One might believe

that sweetness would feel better

than the bitterness truth

well... it might not


One might think

that the thought of a future friendship

spoken out in words

would heal better

well... it might not


One might imagine

the tranquil sharing of the night

who shows out to be the last

would mitigate the fall

well... it might not


One might suppose

that the knowing off a tearless ending

would bring relief

well... it might not


One might be You

thinking you'll come over us


well... I might not
~*~
image2

 


loved you

image13

I lade my hope on you


never again

tick tack, tick tack
time goes by
as I cry
up and down
all around
the things I feel
is so surrreal


image14


love just hurts in the end
I never wanna love again
image2

ändå gråter hjärtat

haft det på tungan i evighet nu

till och från gör det sig påmint

det trängs i hela kroppen

mest i bröstkorgen

i hjärtats närhet

slåss om plats

försöker ta över

men jämna är de ännu

i stunder vill jag bara få det ut

låta det få sin vilja igenom och ta sig förbi

upp genom strupen

över min tunga och inte stoppas

låta det kastas rakt ut

hatar dig


men ändå gråter mitt hjärta


image2

 


Nyare inlägg
RSS 2.0