bara känsla - inte poesi


Jag får en tår i ögat
och det känns lite sorgligt
inte för att det är nått jag vill ha
utan för att det var nått som va
för att det var fint
och för att det var bra

Jag får ett leende över mina läppar
och tåren rinner aldrig ner
för jag hoppas och jag önskar inget mer
det var fint då, det var bra
men är inte längre där jag vill va
du är underbar och fin på alla sätt
jag gillar dig, men vi är inte längre rätt

för
nu är nu
idag är idag
och jag är åter jag

image12

Jag städade

Nu är iaf mitt korridorskök mer skinande rent än på länge! Kan säga att det var skönt att städa korridorsköket idag (min städvecka - med avslutande storstädning på Söndagar) för då fick jag utlopp för mina känslor denna förmiddag. Jag fick utlopp för mina känslor på ett annat sätt än tårar - eftersom tårar inte riktigt hade varit fungerande, för mig i alla fall, i korridorsköket där folk kan se en.

Jag fick utlopp för mina känslor på annat sätt än tårar, och det behövde jag. Så jag satte igång med städandet! Jag sprang ner med alla sopor. Jag sprang ner med alla kartonger, plastförpackningar och med alla konservburkar. Jag sprang ner med all glasinsamling, och ju mer jag sprang ner med skräp desto bättre kändes det. Ju längre jag städade ju snabbare gick det och ju mindre behövde jag tänka. Jag skurade av alla bänkar, dammsög golvet, jag diskade till och med den disk någon hade lämnat framme. Jag tog bort duken och lade fram en ny, sprang ner i källaren och bokade en tvätttid för att tvätta den. Och handdukarna, så som man ska. Jag sprang upp igen, plockade fram de gardinger någon för flera veckor sedan plockade ner för att tvätta och som sedan hamnade i lådan och inte över fönstren som de ska. Jag plockade fram de gardinerna, och alla små hängen som så krångligt ska träs igenom små öglor. Jag satte i alla de spännena och jag hängde upp gardinerna på sina plattser. Jag vattnade blommorna, de såg torra ut... Jag tog fram skurhinken och fyllde den med vatten, fyllde den med medel. Och så blötte jag moppen och skurade golven - snabbt skurade jag av golven. De blev rena, och jag mådde bra, det var skönt. Jag skurade lite på mitt rum också. När jag skurat klart var jag så uppe i farten att jag öpnnade min frys och rotade lite och upptäckte att jag faktiskt hade lite ätbar och riktig mat där. Jag tog fram de två veggibiffarna, tog fram potatisklyftorna som så lagom räckte till en portion. Jag tog fram en påse med wookgrönsaker som legat där längst in länge. Jag kokade dem, och jag värmde det andra i ugnen. Det kändes bra, nu kunde jag använda den matlåda jag hade i kylen från igår till skolan imorn och det är en lång skoldag imorgon. Och kokade wookgrönsaker är faktiskt gott, det lärde jag mig på mitt förra jobb. Jag lärde mig också att äta palt då... Men idag städade jag, åt wookgrönsaker och sparade min matlåda till imorgon. Sen ska jag tvätta handdukar. Och jag grät inte... inte i köket i vart fall... och sen bytte jag ut trasan.

image3

vemod


konstigt
förvirrande
undrande
oförstående
ilsknande
vemod

vem är du
vem var du
vem var jag
varför var jag

hur kan du nu
oförstående





RSS 2.0