Jag städade
Jag fick utlopp för mina känslor på annat sätt än tårar, och det behövde jag. Så jag satte igång med städandet! Jag sprang ner med alla sopor. Jag sprang ner med alla kartonger, plastförpackningar och med alla konservburkar. Jag sprang ner med all glasinsamling, och ju mer jag sprang ner med skräp desto bättre kändes det. Ju längre jag städade ju snabbare gick det och ju mindre behövde jag tänka. Jag skurade av alla bänkar, dammsög golvet, jag diskade till och med den disk någon hade lämnat framme. Jag tog bort duken och lade fram en ny, sprang ner i källaren och bokade en tvätttid för att tvätta den. Och handdukarna, så som man ska. Jag sprang upp igen, plockade fram de gardinger någon för flera veckor sedan plockade ner för att tvätta och som sedan hamnade i lådan och inte över fönstren som de ska. Jag plockade fram de gardinerna, och alla små hängen som så krångligt ska träs igenom små öglor. Jag satte i alla de spännena och jag hängde upp gardinerna på sina plattser. Jag vattnade blommorna, de såg torra ut... Jag tog fram skurhinken och fyllde den med vatten, fyllde den med medel. Och så blötte jag moppen och skurade golven - snabbt skurade jag av golven. De blev rena, och jag mådde bra, det var skönt. Jag skurade lite på mitt rum också. När jag skurat klart var jag så uppe i farten att jag öpnnade min frys och rotade lite och upptäckte att jag faktiskt hade lite ätbar och riktig mat där. Jag tog fram de två veggibiffarna, tog fram potatisklyftorna som så lagom räckte till en portion. Jag tog fram en påse med wookgrönsaker som legat där längst in länge. Jag kokade dem, och jag värmde det andra i ugnen. Det kändes bra, nu kunde jag använda den matlåda jag hade i kylen från igår till skolan imorn och det är en lång skoldag imorgon. Och kokade wookgrönsaker är faktiskt gott, det lärde jag mig på mitt förra jobb. Jag lärde mig också att äta palt då... Men idag städade jag, åt wookgrönsaker och sparade min matlåda till imorgon. Sen ska jag tvätta handdukar. Och jag grät inte... inte i köket i vart fall... och sen bytte jag ut trasan.
Vad härligt duktig du är! Nästa gång du behöver få utlopp för dina känslor på annat sätt än tårar så kan jag nämna att min etta på 19 kvadrater också behöver städas. Jag har en jättedisk här dessutom. Bara så du vet. ;)
Riktigt så ledsen är jag inte... ;)
Det e bra att sysselsätta sig när man känner sig nere å tårar inte hjälper.. Att skingra tankarna å fylla vardagen så den passerar och ersätts trötthet, kudde och söta drömmar.
Björn: Tårar hjälper också - men de är jobbigare ibland...
Ah städa var det ja... Jag gråter när jag ser eländet;-) Nåja har nästan helt tappat min pedantiska ådra sen L kom. Psssst Jag har köpt en del av din julklapp idag:-) Jag har tjuvöppnat och kollat innehållet och jag blev nöjd, så jag hoppas du blir det oxå:-) Kram
hmm hehe jo =P Känns som folk koncentrerar sig på de delar i inlägget som var det minst väsentliga egentligen :D Men lite sådana tendenser är det med ett sånn inlägg.
Pedant kan mna inte vara då man har barn =P Så det får du nog ge upp för alltid ;)
Hmm vad kul med julklapp! Jag var jättesugen på att fixa det hela förra veckan men då hade jag den examinerande uppgiften och nu har jag ännu inte rikrigt kommit ikapp. Kom nyss hem från skolan och har varit där sedan 8 i morse (innan det tränade jag också). Så jag är trööött!!! träning snart =P
Jag bara menade att antingen gråter man inte när man städar eller så gråter man för att det är just städa man behöver...
K >>> sant om det är sagt..
Syster A: haha jo okej! Sant! =P
Björn: Hmmmm jag är lite nyfiken på vem min nye kommenterare är... =P
Jasså du.. :0)
Hur ska man kunna bota den nyfikenheten då?
Tja... det verkar ju vara ett par dagar sen han uppdaterade sin blogg så han kan ju göra en av de där ovanliga quizen på sin ;)
Nu hänger inte den nya killen med riktigt.. finns det nån form av blogg quiz? :0S
Btw. har du gjort ett sånt test som man kan få ta del av? :P