genom oresta murar
Se
se in i oändligheten
behändigheten sinar
pinar din tanke
inte sant?
Där
där som det är grumligt
fumligt letar sig din blick
fick du ana dess innehåll
skulle du?
In
på fallerande underlag kliva
driva genom oresta murar
skurar av sanningar dig viskar
piskar likt nålar din gestalt
tusenfalt förstoras din ångest
Du
Känner på den mörka tätheten
vet den är djupare än anat
falnat har din iver nu
och modet det har dalat
Kommentarer
Trackback
