writtenthoughtsoffher

Hon visste inte längre vad hon visste. Visste hon det hon hade vetat? Eller var tanken förändrad över tidens gång? Önskade hon kanske inte längre samma sak, det var frågan. En sorgsenhet sträckte sig alltid över hennes sinne när hon tänkte kring det. Det är morgon nu, när hon skriver. Det är morgon och försent. Hon borde ha varit igång tidigare, det vet hon. Men sängen var alltid så varm. Den är varm. Men nu sitter hon här. Hon visste inte längre vad hon tänkte. Kanske var det mer ett minne, den tanken, att hon saknade och att hon ville? Var det kanske mer en sorgsen önskan nu? Att någon hade önskat då hon önskade? Att någon hade velat mer än hon? Då. Att någon varit du. Hon vet inte. Hon vet aldrig vad hon önskar längre, aldrig vad hon vet. Vet inte vad som innerst inne finns. Hon vet bara att en sorgsen önskan vilar där, som inte längre har någon mall. Vet bara att hon är vaken och att hon skriver nu. Men att sängen, den står kall.