Medan tårarna rinner.

Ibland känns livet hårt.
Och man känner sig ensammast i världen.
När du är som du är nu.
Känsokall.
Hatar jag dig.




Kommentarer
Postat av: A

Lille gumman, hur är det? Kram

Svar: Det är helt okej. Omständigheter, här-och-nu-stunder och livets allmänna bergdalbana sätter in emellanåt och där och då när det känns tungt är det skönt att skriva ut det i cyberrymden, anonymt. Du är typ min enda följare på denna blogg nu =)
Om man är nyfiken

2012-11-18 @ 07:11:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0